Det sista kompleteringsbrevet som advokaten Daniel behöver, skickade jag på posten för över 11 dagar sedan och det har fortfarande inte kommit fram. Jag kan knappt prata om det utan att få panik, för jag kan verkligen inte förstå att visum sökandet inte ens har börjat ännu. Målet var att alla papper skulle vara klara den 1 februari, och Quincy hade mina papper redan den 29 januari, så vi var i god tid, MEN! alla dessa kompleteringar som sagt..

Som sagt. Hur lång tid ska det behöva ta?

Det är inte lätt att vara i ett distans förhållande..

Bild från Central Park i somras då vi var och såg på Ray LaMontagne spela :)

Ps! Man kan ju verkligen snabbt räkna ut vem som är favorit barnbarnet? 3 av 3 bilder är inte illa ;)

Becka, Tove, Sofie <3



Shirin <3




Sanna <3

Idag verkar det som att jag äntligen har fått mina papper jag ska skriva under från Daniel, advokaten. Han skulle skicka det med fedex "overnight", men tydligen så tog det 7 overnights i stället, haha. Såklart! Men nu är papperna i alla fall här, så förhoppningsvis kan jag hämta ut dem imorgon. (Är posten ens öppen imorgon?) Och skicka i väg allt på söndag eller måndag. Visst, nu tänker ni att det är väl inte hela vägen om det tog 2 veckor extra innan alla papper är klara, du ska ju ändå flytta dit och bo där. Det handlar inte om det.. När man jobbar på ett projekt, vilket som helst, så vill man ju att det ska bli klart så snabbt som möjligt, så är det ju med allt. Man vill inte jobba på något i flera veckor och bli klar med det, och sedan tvingas att komplettera massa saker. Man bill lägga det bakom sig i stället.

Men som sagt, nu i helgen ska nog allt lyckas bli klart för sista gången, och så får vi hoppas att passkortet blir så bra så att inte ens Usa kan klaga på det!

Så, låt oss prata lite om anledning till varför jag flyttar. Visst jag älskar New York, jag trivs jätte bra i Usa, jag har lärt känna underbara människor, skulle älska att plugga event management och över lag, så är allt mycket roligare där. MEN - trots det så går det inte att komma ifrån att anledningen till varför jag flyttar heter Quincy. Utan honom så hade jag inte flyttat, det är ett fakta. Utan honom så hade jag inte vågat ta detta stora steg i mitt liv. Quincys och mitt förhållande är som ett förhållande ska vara - glatt, härligt, fyllt av kärlek och omtanke för varandra och ibland små bråk som skapas när flickvännen, vill säga jag, har något att säga men tycker att han borde fatta det av sig själv. När jag är på dåligt humör så frågar alltid Quincy; Behöver du mat eller kärlek?

I April så har Quincy och jag haft ett distansförhållande i 1,5 år, och det förstår ju vem som helst att det inte är en långsiktig plan. Det tar otroligt mycket engergi att ha ett förhållande på distans och även om skype är "helt otroligt bra och den bästa uppfinningen i världen" (som alla säger för att få det att kännas bättre) så vet de som är i samma situation som oss att det inte är tillräckligt. Skype gör det nästan värre. Det är lite som "se men inte röra" som man lärde sig när man är liten. Du ser vad du vill ha, men du kan inte få det.

Quincy är uppväxt i New Jersey där han surfar på sommaren och åker snowboard på vintern. Han har ett band som heter Quincy Mumford and the reason why och som ungefär är min andra familj när jag är där eftersom vi träffas så mycket. Quincys bästa egenskaper är att han är otroligt tålmodig, alltid finns för mig när jag behöver honom, han får mig att skratta och han får mig att känna mig speciel och att jag kan åstakomma precis vad jag vill i livet. Han uppmuntrar mig till att göra vad jag vill i mitt liv och sätta mig själv först - utan att jag ens har en aning om vad jag vill göra i mitt liv, men det spelar tydligen ingen roll, för en dag så kommer jag veta det enligt honom :) Behöver jag även tilläga att hans guitarrkunkaper är ett stort plus? ;)
Hans dåliga sidor.... Han har dålig tidsuppfattning och är alltid sen (fast aldrig när det handlar om musik konstigt nog), ibland förstår han mig lite för väl (typ de tillfällena då man inte vill att han ska förstå), han är stökig och lägger sina använda kalsonger över golvet i hela hans rum, trots att hans föräldrar är framgångsrika kockar så kan kan inte se skillnad på en tomat och en citron.


Det är en underbar känsla att hitta någon man älskar som man kan vara sig själv med 100% ut och som älskar en för sina bra sidor men även de dåliga. Jag skulle vilja säga att jag är väldigt lyckligt lottad, och om jag ska behöva flytta till underbara staden New York för att få vara med honom - då är det så det får bli.

 

PS! Han glömmer ALLTID att ta ner toalett sittsen efter sig.... som tjej tycker jag att detta kan räknas som en mindre bra sida av honom.