Jag fick en fråga här på bloggen om hur Quincy och träffades, och eftersom jag i nuläget känner mig väldigt ledsen över att inte kunna vara med ikväll på hans show, så tänkte jag berätta för er eftersom jag vet att det kommer göra mig glad att tänka på det. Ni vet hur man har vissa minnen som man alltid kan tänka på när man är nere, som alltid får en att må bra! Detta är ett av mina :)

Efter att Quincy och jag började umgås så kom vi fram till att vi varit på samma ställe vid yttligare 2 tillfällen utan att träffa varandra, vilket känns ganska roligt. Kanske var det meant to be? Första gången jag träffade Quincy var på en av hans spelningar han hade i New Jersey, denna kväll på The Saint i Asbury park. Min kompis Clarissa hade en kille som bjudit ut henne, och hon ville inte vara oartig och säga nej, så hon skulle med honom på konsert och bad mig följa med. Vi hade varit på Manhattan hela dagen så jag var helt slut och kände inte för det alls. Men vi vet alla hur det är när en nära vän ber än att göra något. Man ställer helt enkelt upp, haha. Så vi klädde upp oss, sminkade oss och blev sedan upphämtade av hennes vän Tyler. Vi skulle se ett band vid namn Quincy Mumford and the reason why, och Quincy var tydligen en klasskamrat till Clarissa och Tyler. Whatever. Jag kände mig ganska otaggad och ointresserad denna kväll. Väl utanför The Saint var humöret mycket bättre och jag började bli ganska taggad.... MEN då kliver vi in på The Saint som var världens coolaste lilla bar, MEN det var nästintill tomt. Humöret sjönk. Vad hade jag gett mig in på? Alldeles för uppklädda, alldeles ensamma gick vi och satte oss vid baren. Quincy kom och hälsade lite snabbt på oss, men var borta efter 3 sekunder. Jag kommer knappt ihåg det, och efter det dök han och bandet upp på scenen och började spela. Musiken var helt i min smak, jag tyckte det var hur bra som helst (Och tack gode gud för det, haha, för tänk att vara flickvän till någon vars musik man tycker är skit dålig). Quincy och jag hade ögonkontakt hela showen, så mycket att det nästan var lite pinsamt, haha. Efter showen pratade vi lite med varandra, men de andra bandet som spelade efter spelade ganska högt så vi gick ut istället. Quincy fattade inte att jag var från Sverige förrän efter 15 minuter. Han sa att han knappt hörde någon accent. Vi pratade lite om Sverige, surfing och musik. Bandet joinade oss i samtalen och vi hade en trevlig stund. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, allt som allt umgicks vi kanske bara 20 minuter, men intresse fanns från båda dierkt. Quincy har sagt nu i efter hand att han kände "det" när han kramade mig hejdå den kvällen. Vad då "det?" undrade jag. Ja, att det skulle bli vi och att jag var tvungen att träffa dig igen.

Det kände inte jag den kvällen, hahahaha. Antagligen för att jag inte hade någon aning om jag någonsin skulle träffa honom igen för vi bytte inte nummer eller något. Det som gjorde att vi fick kontakt med varandra igen var ett foto som Tyler tog på mig, Quincy och Clarissa. "Om Quincy blir känd, har ni bevis på att ni har träffat honom", sa han.. men egentligen så tror jag att han mest ville ha en bild på Clarissa, hahaha. Men vi tog kortet som såklart hamnade på facebook dagen efter och alla 3 blev taggade i bilden. Quincy kommenterade och sa något som vackra unga damer. Jag svarade aldrig men mailade honom och sa att det var en kanon show och att jag verkligen gillade hans musik. Efter det, smsade vi i 2 veckor innan vi äntligen gick på vår första dejt. Och då kan jag verkligen säga att det var kärlek vid andra ögonkastet, för jag blev definitivt kär den kvällen och är än idag :) Quincy och jag hade en så stark personlig kemi att efter denna dagen var det omöjligt för att oss att inte tänka på framtiden och hur i helvete vi skulle få detta att fungera, haha.

Bilden som togs innan vi sa hejdå. Vi älskar verkligen att vi har en
bild från samma kväll vi träffades :) Det är lite speciellt.

Ps! Sa jag föresten att när Quincy bad om mitt telefonnummer på facebook så sa han att det var för att han ville veta mer om Sverige. Hahahaha, jag svarade med ironi att det var ett "smart" sätt att be om mitt nummer, hahaha!