Då var det dags för ett nytt försök att börja blogga. Jag trodde det skulle vara mycket roligare än så här, men när man bara går hemma och väntar och det enda man får är dåliga nyheter så finns det inte mycket energi över att skirva om en flytt som alltid ser ut att vara allt bortom räckhåll. Som ni ser till höger på nedräkningen, så trodde vi alla att jag skulle flytta om ca 20 dagar... Dock så har vi inte fått några mer nyheter från USCIS än att de har ändrat vårt datum till 24 september. Så innan dess kommer antagligen inte så mycket att hända.. Efter de hört av sig tar det yttligare 6-7 veckor innan jag kan flytta, så som det ser ut i nuläget blir jag kvar i Sverige tills mitten av November. Det betyder också att jag inte ens hinner till mitt egna bröllop, så nu måste nya datum arbetas fram. Kanon!

 

Det är svårt att få sådana nyheter när man redan har gått och väntat i 6 månader. Men vad ska man göra? Vi har ingen som helst makt över det här. Var så otroligt tacksam och glad att Quincy låg och väntade i min säng efter att jag smitit upp tidigt på morgonen för att läsa mailet från våran advokat. Det underlättade beskeded otroligt mycket att ha varandra. Men nu när Quincy är hemma igen..... not so much. Jävla skit usa. Kan vi inte bara få vara tillsammans?!