mylifeinthestates -

Kaffekopps leverans!

När Quincy var i Sverige i påskas hittade vi kaffekoppar som både han och jag verkligen tyckte om. Vi köper dem, säger jag! Som tur är, så är Quincy smartare än vad jag är, och säger att vi först ska kolla om dem finns att köpa online och att vi isf kan beställa dem hem till USA så de slipper ta plats i resväskorna som jag redan fyllt till bredden. Kanon idé! I kolla upp dem online, hittar dem och ser att de skickar till USA, kalas, problem solved.


Dock, så glömde vi bort dessa kaffekoppar och har inte pratat om dem på två månader. Förrän jag kom att tänka på dem i måndags och bestämde mig för att köpa dem till Quincy och skicka hem dem till honom som en överraskning! Paketet skulle komma hem till honom på lördagen, vilket var perfekt eftersom jag visste att han skulle mellanlanda hemma en natt på söndagen! Kalas tänker jag och beställer dem!

I söndags på skype, pratar vi om hans turné i vermont och om vad jag har haft för mig här hemma. Efter en halvtimmes prat säger han: Kommer du ihåg dem där kaffekopparna vi såg i Kalmar, ska vi beställa dem?

EHHH VA? Haha. För en sekund fattar jag ingenting, driver han med mig eller? Jag vet inte om han redan har fått dem och skojar med mig, eller om han inte tagit in posten ännu och att detta bara råkar vara slumpen? Jag säger att jag inte kommer ihåg vilka kaffekoppar han menar, och han börjar leta efter dem på internet.... Hmm.. ny plan?
- Har du kolla posten än idag? Jag undrar om du har fått det där brevet med kort jag skulle skicka till dig (som fortfarande ligger på mitt skrivbord, men endå.. en vitlögn skadar inte).

Quincy kollar posten, skriker att han inte har fått något brev, och bär samtidigt in ett stort paket till datorn som han öppnar framför kameran. Hahahaha, hans blick när han inser att det är kopparna han nyss pratat om var oslagbar. Jag kan fortfarande inte förstå, hur vi inte kan ha pratat om kopparna på två månader, men dagen Quincy kommer på det, är dagen de står på hans trappa som en present? GALET!



Fortfarande enligt tidsplanen..

I dag har dem äntligen uppdaterat hemsidan från kontoret i Vermont så man kan se att allt ser bra ut med visumet. Det står fortfarande att det ska ta upp till 5 månder att få igenom ett fiance visum, vilket betyder att vårt ska vara klart någon gång i Augusti precis som vi räknat med. Skönt!
Kommer aldrig glömma första gången jag loggade in och det stod att det kunde ta upp till 10 - 12 månader istället för 5. Då kunde jag inte andas på en hel vecka tills dem äntligen kallade in mer resurser och jobbade snabbt upp sig till 7 månader och sedan ner till deras mål - 5 månader. Phuu.



Samma reaktioner om man väntar barn?

Att bara vara 22 år och på väg att gifta sig är väldigt ovanligt i dagens samhälle. Det är mycket vanligare att skaffa barn i tidig ålder än vad det är att lova varandra evig kärlek. Jag har chockerat många människor med mitt val, och jag kan inte låta bli att undra om unga gravida möts av samma förvånan? Dock så har reaktionerna angående mitt giftermål ändras mycket nu när jag valt att gå ut med det så offentligt jag bara kan, haha, och nu har jag fått hur många lyckönskningar och gratulationer som helst och det betyder verkligen jätte mycket för mig!




Tack för detta EM!

Inte mycket postiva ord i soffan här hemma förtillfället. Mest svordomar och könsord. Härligt!

Jag får glädja mig åt att jag har världens finaste pojkvän ist! Och att han ska boka sitt flyg till Sverige imorgon. Den 7e augusti kommer han hit och stannar till den 18e. Längtar! :)




Mys hemma hos Shirin!

Igår kväll var jag hemma hos Shirin och lagade lite mat och myste! Mycket prat om ringar, klänningar, datum blev det med tanke på att Shishi förlovat sig för inte så länge sedan och planerar ett bröllop till nästa sommar. Shirin och jag har varit vänner sedan 7:an och inte hade vi kunnat ana att vi skulle sitta 9 år senare och planera tillsammans.

Högmysfaktor!

Balen




Vart ska man börja?

Efter gårdagens big news har jag svårt att veta vart jag ska börja blogga om? Det finns så mycket att säga, bara resan hit har varit en bergochdahl bana och just nu är vi mitt uppe i att bestämma datum som passar Quincys familj, min familj och Quincys tour.... Fler personer än innan funderar på att komma från sverige, så man är helt uppe i allt! October 2011 friade Quincy till mig efter ett gemensamt beslut om att gifta oss, men inte förrän i december fick våra närmsta reda på det, och först nu är det ute på facebook, haha. Det finns många anledningar till detta, mesta dels har att göra med Usas immigartions regler, men också att vi har behövt tid på oss. Flytt, giftermål, visum och distansförhållande på detta har inte varit lätt, men från och med nu så är det bara happy thoughts och vi kunde inte vara gladare över vår specialla dag och vår framtid tillsammans i New York.

Mitt äventyr börjar nu!



Vi gifter oss i höst!!!!

Som sagt, så finns det inte mycket att uppdatera er om när det kommer till visumprocessen, så jag tyckte att det äntligen är dags att göra det officielt och berätta att Quincy och jag gifter oss i höst!!!!!

Mycket med planeringen är väldigt lullig än så länge. Bröllopet kommer vara väldigt litet, med dem närmsta släkt och vänner. Det skulle äga rum i början av oktober, men Quincy har precis fått besked om att han ska ut på turné med ett stort band i usa (kommer aldrig ihåg vad dem heter, haha) så det kommer antingen att ske innan turnén äger rum, eller efter vilket blir i slutet av Oktober eller början av november.

Men som sagt, att göra detta officielt ger mig en miljoner saker att blogga om, så bereder på blogginlägg så det står härliga till!

Detta känns helt overkligt och hur spännande som helst! Sååå.. Flytt och giftermål väntar i höst, CRAZZZZZY! <3





Nu närmar vi oss...

Tanken om att blogga om alla förberedelser för Usa var god, dock... så är det inte så mycket förberedelser utan mer en enda stor väntan och ovishet, och det är ju inte så roligt att skriva om! Men även om jag inte vet mycket mer nu än vad jag gjorde när jag slutade blogga, så har vi kommit mycket närmare till det vi tror ska bli min avresetid.

Under dessa två månader har hoppet släckts - då vi ett tag trodde att pappers arbetet kunde ta 10-12 månader, men också kommit tillbaka då siffrorna ändrades till usprungsdatum igen. Quincy och jag har tillgång till en sida där det står vilket av de 4:a olika stadierna vi befinner oss på. Vi har fortfarande inte kommit längre än steg 2, vilket tydligen är det som tar flera månader, men det är skönt att själva kunna kolla upp statusen och inte ha vår advokat Daniel att göra det. På en annan sida kan vi även se om kontoret i Vermont där våra papper är, håller sina mål. Deras mål är att det inte ska ta längre än 5 månader, och förtillfället håller dem det. Vi väntar på en ny uppdatering i dagarna, men som sagt, som det ser ut nu är våra papper klara i mitten av Juli. Efter det ska dem vidare till ännu ett ställe, för att godkännas, men i slutet av Augusti/början av September hoppas vi på att allt ska vara klart för mig att resa.  Och det mina vänner..... är snart!


Det skålar vi för :) Bilden är från vår resa till Tallinn i april




RSS 2.0